Jag saknar också ridturerna med Ida och hur vi brukade springa i full galopp i skogarna. Det var en sån kick och man visste aldrig vad som väntade efter kurvorna.Många gånger blev det en grisnit och man hängde efter halsen på henne. Hahahah, helt vansinnigt! Skulle aldrig våga göra det idag tror jag. Eller kanske. Jag älskar fart så länge det är jag som har kontrollen:)
Jag saknar pratstunderna med morfar. Varje gång vi pratade om något jag ställt till sa han bara: oj oj oj också började han vissla ett tag:) Men när han jämrat och visslat klart brukade han ropa på mig också kunde vi sitta och prata hur länge somhelst om det:) Morfar var så lugn. Jag saknar hans lugn så mycket:(

Ja det kan man. Det är perfekt om man vill ha en liten privat sida och skriva på och inte vill att vem som helst ska kunna läsa :) Detsamma :D
Kram