Jag trodde allvarligt jag skulle dö när jag cyklade till frissan och när jag var där kände jag mig helt borta. Nu känns det skönt iaf att allt det slitna är borta. Men det blev rejält kort men man vänjer sig nog. Lägger ut kort när jag orkar. Just nu vill jag bara sova men det går inte, känns som jag skulle behövt ett kilo värktabletter, det starkaste som finns! Det känns inge alls bra att vara hemma från jobbet när vi har så mycket att göra inför tävlingarna i helgen men jag klarar det inte. Klarade knappt av att sitta hos frissan liksom. Jag vill bara sova bort det onda=(